Har funderat en stund nu och kommit fram till att jag saknar de gamla skoltiderna innerligt mycket.
I knew who I was back then.
Jag saknar folket, sammanhållningen, stämningen, jaa jag saknar mycket! I och med gymnasiet har jag blivit mer social och har fått lättare att prata med nytt folk, folk överhuvudtaget.. Men nackdelen är att jag känner inte den trivseln och sammanhållningen i min nuvarande klass så som jag kände i högstadiet. Där kunde man vara hur som helst, se ut hur som helst och inte bry sig om så mycket, speciellt i 9an. Då höll man på och fjantade sig och skrattade nästan hela tiden. Det gör jag inte nu. Jag skrattar knappt i skolan längre! Jag känner mig så otroligt tråkig och inte mig själv. Jag bara pratar och pratar och pratar hela tiden. Det är läskigt sällan ett skratt kommer ifrån mig. Jag vill inte vara sån, vill inte vara den tråkiga tjejen, vill vara den glada och spralliga Sarah som jag egentligen är!!
Det mesta beror ju på att jag inte känner tjejerna i klassen så bra som jag känner Linndha, Johanna och Sanna bl.a som jag var med i 9an. Långt ifrån!
Min klass är grupperad i olika grupper och jag hatar det! Vill kunna vara med vem som helst av alla. Vi är 30st tjejer, och de flesta saknar killar i klassen, inklusive jag. 30st tjejer är sjukt jobbigt. Jag känner mig inte hemma, jag kan inte vara mig själv i klassen och på skolan. Jag vågar inte vara mig själv. Jag vågar inte ta för mig längre..
Jag har blivit grå och trist.

Vem är jag??