Började med boksamtalen i svenskan idag. Jag läser "det ska bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf. En klasskompis hade läst "pojken som kallades Det" tror jag den hette och usch säger jag bara, vilka hemska människor det faktiskt finns i vår omgivning. Man möter nog flera stycken varje dag på stan som bär på en tung hemlighet som t.ex. misshandel i sitt hem. Man möter folk som blir utsatta och utsätter. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför de kan göra något sådant mot en medmänniska. Ännu värre om det är en av ens eget kött och blod! Vart fan har respekten tagit vägen? Vart har vår frihet flytt? Att bli berövad på sin frihet, ständigt leva och ta smällar, varje dag påminnas om hur oduglig man är. Finns inget värre sätt att bryta ner en människa än på det verbala och psykiska sättet.
Jag har under den senaste tiden stött på sånt här överallt, böcker, filmer och liknande, och jag känner mig så maktlös! Jag vill SÅ gärna kunna hjälpa till, men jag är nog för "liten" fortfarande.. Eldsjälar behövs, vänliga människor med själ och mod till att våga hjälpa till. Folk som lägger ner stor del av sin tid för att förhoppningsvis trygga livet för en annan utsatt individ.
Vi som har det bra, nästan för bra jämfört med hur vissa lever, borde uppskatta detta mer! Jag är grymt dålig på just detta. Jag kan må dåligt över en sak som bara är som ett ytligt skrapsår på huden om man jämför med såren de utsatta får, vara otroligt självisk och tycka att jag inte orkar leva, varför just jag ska ha det så, varför det ska hända mig. Men jag kan skatta mig lycklig tusen gånger om som har en underbar familj och lika underbara vänner i min närhet. Personer jag kan lita på och som aldrig skulle göra mig illa.
Såå, ett tips: varje kväll innan ni går och lägger er (eller mår dåligt över något), ställ er i spegeln och säg till er själva att "Jag har det bra. Mycket bra." och samtidigt ägna en tanke åt de som är rädda för gryningen. Det är det minsta man kan göra!

Tack och hej! Jag har det bra!♥